Kateryna Lysovenko – Allt är möjligt
Datum
3 okt 2026 - 17 jan 2027
Plats
Helsingborgs konsthall
Dunkers kulturhus, Kungsgatan, Helsingborg, Sverige
Minnen från tiden före invasionen möter krigets verklighet i Kateryna Lysovenkos måleri. Genom personliga och symboliska bilder undersöker hon hur ett krig förändrar människor, relationer och framtidstro.
Kateryna Lysovenko, född 1989 och uppvuxen i Odessa, är en ukrainsk konstnär verksam i Wien. Hennes måleri tar avstamp i Rysslands krig mot Ukraina och skildrar hur krigets erfarenheter påverkar människor och relationer för generationer framöver. I hennes verk möts motiv från dagens krig med minnen från tiden före invasionen, tillsammans med referenser till konsthistoria, mytologi och det klassiska måleriet. Genom dessa lager undersöker hon hur kriget präglar individer och samhällen långt bortom själva slagfältet.
Lysovenko tilldelades 2025 det prestigefyllda Münze Österreich Price för framstående yngre konstnärer. Hennes verk visas även i samband med Venedigbiennalen och hon deltar även på årets Manifesta. Utställningen är hennes hittills största och hennes första separatutställning i Skandinavien.
Galleri
Om Kateryna Lysovenkos konstnärskap
Introduktion
Konstnären Kateryna Lysovenko föddes 1989 i Kyjiv. Till synes ett symboliskt år då muren föll och för många innebar ett nytt hopp för Europa. Två år senare utropar Ukraina sig som självständigt. I den begynnande staten växte Lysovenko upp vid Svarta havet i Odesa, också den en stad med händelser som spelat roll för Europas historia. Hon kom under åren 2008-2013 att studera på den välrenommerade Grekov Odesa Art School. Därefter flyttade hon till Kyjiv för att studera på konstakademin 2013-2018. På båda skolorna fanns en klassisk och gedigen undervisning i måleri med inslag av både konsthistoria och anatomi.
Lysovenkos relation till Ukrainas konsthistoria
Ukraina har ett rikt konsthistoriskt arv. Kring förra sekelskiftet och början av 1900-talet fanns flera framträdande konstnärer inom både figurativt måleri och den tidiga modernismen i städer som Kyjiv, Charkiv, Odesa och Lviv, exempelvis är Kazmir Malevich född i Kyjiv. Undser sovjettiden skulle ukrainsk kultur osynliggöras och i stället utbildades de ukrainska konstnärerna inom genren socialistisk realism varav några blev framgångsrika och förstod att gestalta en från maktens sida officiell konst för ideologisk propaganda till massorna. Men ukrainska konstnärer var inte heller undantagna förföljelse under sovjettiden, många deporterades, försvann, eller avrättades. Exempelvis arkebuserades 1937 ett flertal profilerade konstnärer med koppling till konsthögskolan i Kyjiv. Idag finns vid konstakademin i Kyjiv ett minnesmärke över dessa konstnärer som en ständig påminnelse om att konsten är på riktigt.
Lysovenko fick oundvikligen förhålla sig till ett kvalitativt, spännande och komplext konsthistoriskt arv under sin utbildning. Med tiden utvecklade hon ett eget visuellt språk hur måleriet kan gestalta samband, strukturer och hierarkier mellan kategorier som natur, kultur, kropp och makt. Därutöver kom hon att intressera sig för arkitektur, performance och muralmålningar – det senare en betydande genre i Sovjetunionen som Lysovenko approprierade genom att utföra egna väggmålningar i det offentliga rummet, men som parallellt också kan ses som en konsthistorisk referens till klassiskt italienskt freskomåleri.
Förutom det konsthistoriska arvet kom även andra faktorer påverka hennes konstnärskap. Ur ett historiskt perspektiv finns Ukrainas erfarenhet att under lång tid leva under imperialism och en totalitär stat. Under Stalintiden skulle Ukraina kuvas genom svält, misär och förföljelse. Miljoner människor fick sätta livet till. Därtill pogromer, andra världskriget och förintelsen. Händelser som ännu är levande bland de flesta familjehistorier i Ukraina – så även i konstnärens familj.
I nutid finns hennes uppväxt som sammanfaller med Ukrainas utveckling som stat sedan självständigheten 1991, Rysslands annektering av Krim 2014 och agerande i östra Ukraina. Nämnda parametrar utmanar och öppnar upp för en ung konstnär som befinner sig i en tid av transformation då de aktuella skeendena också behöver hitta en form och gestaltning i sin samtid.
Rysslands fullskaliga krig 24 februari 2022
Situationen förändras ändå den 24 februari 2022 då Ryssland inleder ett fullskaligt krig mot Ukraina. Initialt stod konst- och kulturlivet stilla, men redan efter några veckor började konstnärer överlag att arbeta utifrån skeendena i sin konst. Lysovenko utförde under våren 2022 ett flertal akvareller som genomfördes i realtid under Rysslands inledande aggression då utgången av krigen ännu kunde framstå som oviss. I ett flertal akvareller utgick konstnären från sitt tidigare bildspråk, men motiven får en mer direkt karaktär – Kompromisslösa. Motiven visar utan någon påfallande tolkning vad som sker utifrån ett här och nu: dödandet, våldtäkter, lemlästning, de anonymiserade offren, företrädesvis skildras kvinnor och barn. En avgörande tanke hos konstnären var att dokumentera vad som skedde och krigets konsekvenser till eftervärlden, i synnerhet av vikt ifall Ryssland hade lyckats med sina initiala planer.
Lysovenko var inte ensam konstnär att engagera sig. Tvärtom, energin och kraften i den ukrainska konsten visade sig snart reagera med en vitalitet, energi och beslutsamhet hur konstnärerna ställde sig till Rysslands anfallskrig. Många konstnärer tog värvning och idag har flera hundra ukrainska konstnärer stupat sedan kriget började. Redan i slutet av april 2022 hade Pinchuk Art Centre fått till ett samarbetsprojekt – This is Ukraine: Defending Freedom – till den 59 Venedigbiennalen samma år. Parallellt fanns ett ukrainskt löpande posterprojekt, Piazza Ucraina, som presenterades innanför Giardiniområdet på Venedigbiennalen. Här fanns Lysovenko representerad med flera bilder, bland annat en akvarell där motivet gestaltade en mamma med ett litet barn sittandes på ena armen vilka båda gav fingret till Putin. Akvarellen var utförd två dagar före Rysslands krig inleddes som en respons på ett tal den 21 februari där Putin meddelar att han erkänner utbrytarområdena Donetsk och Luhansk som självständiga.
Tolkande verk
Efter konstnärens inledande reaktion med utförda realtidskildringar av kriget intar Lysovenkos gestaltningar efter en tid en mer tolkande karaktär. Kropparna är tydligt placerade i förgrunden mot sin bakgrund – ofta med en markerad horisontallinje. Bilden och kompositionen är reducerad till det centrala i motivet. Gestalterna förkroppsligas med att ges en tydlig massa och tyngd vilket förstärks av deras nakna avbildning. I målningen Become Human, 2022 gestaltas transformationen från natur till social hierarki, övergången från människa, som ett djur bland andra djur i naturen, till en art som ställer sig över naturen genom hierarkier och totalitära system där den starkes rätt råder. Våldet som utförs på den knästående och bakbundna kvinnan kan ses utgöra själva grunden för samhällets struktur. Att genom våld tukta och disciplinera omgivningen till den grad att de accepterat makten – och blir människor. I Glory and Victory, 2022, gestaltas den segrande personen med att erhålla en lagerkrans, men segern sker brutalt genom att trampa ned och undertrycka andra. I Political Animal, 2023 gestaltas djurliknande karaktärer och trots sitt numerära överläge står flertalet av figurerna bara vid sidan av och betraktar förlamat skeendet och offret. Våldskapitalet ger ett psykologiskt övertag. Flocken böjer sig.
Konstnärens bruk av antikens mytologier förekommer rikligt i hennes måleri, till exempel återfinns sjöjungfrur och kentaurer samt människor försedda med djurattribut som horn. Dessa referenser kan ses både hänvisa direkt till de klassiska mytologiska berättelserna samtidigt som målningarna parallellt utgör en dialog med konsthistorien utifrån hur sådana motiv använts av andra konstnärer. Både under renässansen och barocken skildrade konstnärer symboliskt samtida historiska händelser, som ideologisk propaganda, slag och segrar, genom nytolkningar av mytologiska berättelser. På så sätt samspelar Lysovenkos målningar aktivt med det konsthistoriska arkivet där Rysslands krig mot Ukraina kan skrivas in i en universell berättelse utifrån mänsklighetens ständiga historia om makt och våld. Lysovenkos målningar är således både ett samtida här och nu parallellt som de rör de universella existentiella frågorna.
Hennes senaste måleri
Från omkring 2024/25 förskjuts hennes måleri från en mer tolkande karaktär till att mer utgöra reflektioner kring de större frågorna som följer av kriget: Vad gör krig med människan och det mänskliga? Hur påverkas individen och mänskliga relationer? Och vad betyder det i förlängningen för det gemensamma? Samhällets tillit och uppbyggnad? Det personliga tycks nu också få ett starkare genomslag. Parallellt utvecklar hon ett friare måleri där kropparna gestaltas säkert utifrån erfarenhet och muskelminne snarare än planerade kompositioner. Penseldragen i sig vittnar om den starka närvaro med vilket måleriet är utförd. Den röda färgen kommer in som ett återkommande element och förstärker känslan av intensitet, där färgen kan referera både till blod och passion. Distinktionerna mellan natur och kultur blir tunnare i takt med att motiven alltmer löses upp. Som en konsekvens blir motiven också många gånger alltmer dubbel- och tvetydiga samt stundtals till och med motstridiga i sina betydelser och möjliga tolkningar.
I hennes senare målningar kan motiven fortfarande hänvisa explicit till krigets skeenden där slagfält kan representeras av drönarsoldater, drönare eller motiv av inälvor. I de båda målningarna Soldaten und Sterne gestaltas ukrainska soldater vid fronten som lite uppsluppna i lediga poser, en soldat sitter ned. Soldaternas blickar är riktade mot betraktaren snarare än fronten. Kropparna är gestaltade med en slags skirhet i olika lager från soldaternas skyddsutrustning via kroppen in till blottande av inälvor och blodomlopp. Fötterna övergår visuellt att gestaltas som rötter förankrade i jorden. Eller är det tvärtom, att soldaterna kan betraktas som människor som växer upp ur naturen?
Föreningen mellan soldaterna och naturen kan ges en symbolisk tolkning med tanke på hur de på fronten gräver sig ner under jord i bunkersystem. Under stora delar av kriget har fronten rört sig med små geografiska förändringar. Förenar soldaterna sig med sin geografi – och jord? Långt ifrån alla soldater kommer att vara samma människa efter kriget som de var före – om de överlever. Krigets gång förändrar människan. Symboliskt sett kanske en ny människa kommer att återuppstå från jorden när kriget är vunnet?
Lysovenko anspelar rikligt på språkspelet mellan moderskap och moder jord. I de båda målningarna Dream about the saved lifes, 2024, och Propaganda of the fragile living world, 2024, omges de mänskliga kropparna av naturen med vegetation och svampar befriade från en hierarkisk struktur. I andra målningar är det havet som utgör en fond, till exempel The sea was her first lover, 2024, kanske som en fri referens till ett flertal skapelseberättelser.
I flera målningar fångar konstnären födseln där erfarenheter förs över till de efterkommande generationerna. Kriget kanske kommer att permanent omstöpa vårt DNA och en ny art uppstår? Eller är det en fråga om pånyttfödelse? I målningen The land is ready to become a mother, 2024 gestaltas två kroppar som håller sig skyddade under jord som kan tolkas både symboliskt som en bunker, men likväl kan utgöra en livmoder. Eller rör det sig om en grav där gestalterna väntar på den sista dagen? Verket alluderar på att den nya generationen föds och pånyttföds från jorden med avseende från bunkrar och skyddsrum under jord. Den jord som befolkningen bokstavligen försvarar. Dubbeltydighet, tvetydighet och motsägelser återkommer ständigt i uppluckringen och förskjutningen mellan natur, kultur, människa och djur där förskjutningarna kan tolkas som mutationer som också innebär överlevnad. Kroppar transformeras och förflyttas som den muterade snigeln i Migrating Body, 2025.
Exilen
Ett tematiskt motiv som tillkommit under senare år är exilen i Wien. Exilen innebär för många att man snabbare förlorar sitt tidigare sammanhang än vad man hinner bli accepterad i en ny kontext. Livet fortgår ändå, människor rör sig fortfarande på caféer, årstiderna passerar, barnen växer upp, börjar nya skolor, och barnen anpassar sig vanligtvis snabbare till ett nytt liv än föräldrarna. En till synes normalitet uppstår i en ny livssituation även om kriget i sig inte försvinner. Den fysiska närvaron på exilens plats är inte alltid koherent med den mentala närvaron som ligger fast i minnen från en förlorad värld och som blandas med hoppet om den framtida. Men Lysovenko skildrar sin egen exil i Wien stundtals även med värme. I Die Wiennieren und Ich, 2026 skildras personerna på bänken i flera lager, kläderna gestaltas transparent så kroppen syns och in under huden. I målningen Wien, Neue Schule meines Sohnes, 2025 gestaltas barnen hoppfullt med skiftande bakgrunder med en uppenbar personlighet. Här kan man skönja andra perspektiv som rör sig mer allmänt kring migration och immigration som ett tema i en värld i ständig förflyttning. I målningen, Café für die Arbeitende in Meidling, 2025, sitter kvinnor vid ett bord med tjurar bakom sig. Är det Europas tjurar?
Avslutning
Kriget försvinner inte. Även om det skulle uppstå ett fredsavtal på papper kommer det inte att betyda att gå tillbaka till före 2022. Tvärtom, erfarenheterna från Rysslands anfallskrig innebär att misstänksamheten kommer att bestå i generationer. Det rör inte bara i Ukraina utan hela Europa och något som i allra högsta grad inte bara handlar om stater emellan utan kommer vara djupt rotat individer emellan. Det är något vi får förhålla oss till. Lysovenkos måleri fångar dessa frågeställningar i all sin komplexitet, svårighet och motsägelser. Inte som ett bestämt narrativ med enkla lösningar, utan som en reflektionsyta som sammanför historia, nutid och framtid på ett mänskligt plan här och nu.
Denna text skriver jag från mitt kontor på Helsingborgs konsthall, där jag samtidigt genom fönstret dagligen ser den ryska skuggflottan passera Öresund med sina slitna fartyg med tveksamma flaggningar. Fartyg som bidrar till finansieringen av Rysslands krig mot Ukraina. Kriget berör hela den europeiska kontinenten. Skeendena har fått, får och kommer innebära reell latent, geopolitisk osäkerhet generationer framöver. Men, inte utan positiva möjligheter. Ukrainska befolkningens beslutsamhet och vilja visar samtidigt också på att tanken om Europa fortlever – och är värt att försvara. Europa är inte bara en geografisk entitet. Det är i förlängningen en idé om ett framtida samhälle. Eller som Zygmunt Bauman benämner Europa: ett oavslutat äventyr. Vad framtiden bär med sig vet vi inte – allt är möjligt.